föddes 1644 och var verksam i Cremona, Italien till sin död 1737. Hans införande av geometri och design har blivit en förebild för fiolbyggare i över 250 år.
Han tillverkade även harpor, gitarrer, altfioler och celli.
Man tror att Stradivaius tillverkade över 1.100 instrument totalt och man anser att ungefär 650 instrument finns kvar idag. Så gott som alla instrument av de få verkligt stora mästarna är i regel dokumenterade i facklitteraturen, så att den som äger ett sådant, är alltid på det klara med att det är en klenod han eller hon har i sin ägo.

Instrumentet intill kallas "The Cremonese" och är från 1715 (Ex. Joachim-Hill) och finns fortfarande i Cremona på Palazzo Comunale.

Men det finns tusentals instrument tillverkade i "hyllning" till honom. Har någon i sin ägo en violin, som invändigt har en etikett med texten "Antonius Stradivarius Cremonensis Faciebat Anno 17.." kan man på förhand med säkerhet utgå från att det rör sig om ett serietillverkat instrument, en s.k. fabriksfiol, alltså en imitation. I det följande skall ett försök göras att i korthet förklara orsakerna till detta. Då den kulturella utvecklingen för c:a 100 år sedan gjorde att ständigt större kretsar fick möjlighet att utöva musik och efterfrågan därför steg mycket kraftigt, uppstod rätt snart i tre områden en välorganiserad tillverkning av instrument, i synnerhet stråkinstrument som senare utvecklade sig till industriell verksamhet.
Det rör sig om städerna Mittenwald i Bayern, Markneukirchen i Sachsen och Mirecourt i Vogeserna. Då man skulle bestämma sig för den mest lämpliga modellen att arbeta efter, var det naturligt att man valde den berömde mästaren Antonius Stradivarius som på sin tid hade utvecklat en ny modell på sina instrument. En större och mer lågvälvd instrumenttyp som bättre än tidigare modeller lämpade sig för de ständigt större och större konsertlokalerna.
För övrigt har man senare också kopierat andra mästares instrument, t.ex. Guarneri och Amati. För att beteckna vilken mästare man hade kopierat, lät man även kopiera dennes originaletikett. Tyvärr tänkte man inte alltid på att tillfoga "kopia" efter. Då denna praxis påbörjades insåg man inte, att någon kunde komma att tro att det rörde sig om originalarbeten, eftersom man menade att de relativt enkelt utförda instrumenten och deras ringa pris skulle vara tillräckligt för att förhindra sådana antaganden.